Recension: Godnatt Mister Tom.

Titel: Godnatt Mister Tom

Författare: Michelle Magorian

Förlag: Tidens förlag

Sidantal: 293

Handling: För Willie - nästan nio år men liten för sin ålder och faderlös - blir mötet med den lilla byn Weirwold nästan en chock. Först blir han bestört över tystnaden och förskräckt för alla djur han möter, men så småningom början han gilla sin nya omgivning.

Tillsammans med en mängd andra barn från Londons slumkvarter har han flyttats ut på den engelska landsbygden för att komma ifrån riskerna för flyganfall mot London. Av en slump hamnar Willie hos den gamle enstöringen Thomas Oakley.

Hos Mister Tom möter Willie för första gången i sitt liv vänlighet, får äta sig mätt, för kläder och - för första gången i sitt liv - en egen säng. Han möter människor som vill honom väl och får kamrater. Men den här lyckliga tillvaron avbryts av att hans mot sänder efter honom. Dagar och veckor går utan att Mister Tom får något livstecken från Willie. Till slut ger sig den gamle iväg till London för att söka efter honom.

En fängslande berättelse i gammal, fin, traditionell engelsk stil för både barn och vuxna.

Till att börja med så måste jag säga att jag håller med baksidestexten! Det här är en bok som passar såväl barn som vuxna. Jag träffade på den bok för första gången är jag gick i femte klass och föll för den då. Idag, ungefär 16 år senare, älskar jag fortfarande Mister Tom och Willie från djupet av mitt hjärta.

Magorian lyfter fram en berättelse som är så viktigt för omvärlden att få ta del av. Berättelsen utspelas under andra världskriget, men inte bland nazisterna, utan visar snarare på hur barn blir drabbade av kriget. Men drabbningen är inte alltid till det negativa. Jag känner sådan vördnad för Willie och även Mister Tom.

Jag älskar att få läsa och känna den vänskap som växer fram mellan Willie och Mister Tom. Jag älskar också att få läsa om hur två, på var sitt håll, trasiga individer sakta läker. Kanske är en del av min kärlek till boken grundad i nostalgi vid det här laget, men det spelar ingen roll. När folk frågar mig vilken min favoritbok är, så är svaret tveklöst Godnatt Mister Tom, av Michelle Magorian.