Recension: Slutet

Titel: Slutet

Författare: Mats Strandberg

Förlag: Rabén & Sjögren

Speltid: 11h 57min

Handling: Du är sjutton år gammal. Det är sommar och världen ser ut precis som vanligt. Men alla vet vad som är på väg. Om en månad är vi alla borta.

Vad vill du göra den sista tiden?
Vad vill du säga till dem du älskar, och vem vill du vara med när allt tar slut?
Hur känns det att veta exakt vilket klockslag du ska dö?
Och vad spelar ett liv mer eller mindre för roll?

Slutet är berättelsen om två ensamma unga människor i en värld som lever på lånad tid. En tragedi binder dem samman och växer till en besatthet, men kommer de att hitta svaren innan himlen blir vit och haven förångas?

 

 

Det här med dystopier och mänsklighetens undergång är ingen nyhet inom bokvärlden, trots det känns denna boken ny. Kanske för att den tar dödligheten ett steg längre och pratar om att utplåna hela jordklotet.

 

Jag gillar att få följa två karaktärer och hur de tydligt skiljs åt genom två uppläsare. Även handlingen i boken är, för mig, tilltalande. Jag gillar hur Strandberg utforskar hur vi skulle reagera och agera om det inte finns någon framtid alls, om mänskligheten helt saknar möjlighet att överleva.

 

Jag är dock bitter på slutet av Slutet. Har kometskeptikerna rätt, eller går världen verkligen under? Denna fråga har jag haft med mig under hela lyssningen och trots avslutad bok har jag ännu inget svar. Kanske vägrar jag inse sanningen, för att tanken på att jorden faktiskt skulle kunna utplånas är för stor för mig.