Recension: Den glömda trädgården.

Titel: Den glömda trädgården.

Författare: Kate Morton

Förlag: Forum

Sidantal: 415

Handling:

1913 En liten flicka hittas ensam och övergiven på ett passagerarfartyg på väg mot Australien. Det enda flickan minns är en mystisk kvinna som har lovat att ta hand om henne. Flickan kallar kvinnan Sagoberätterskan, men nu är Sagoberätterskan spårlöst försvunnen.
1975 På sin ålders höst företar Nell O’Connor den långa resan från hemlandet Australien till England för att ta reda på sanningen om sin familj. Hennes sökande för henne till Cornwalls vindpinade kust och det gamla herresätet Blackhurst Manor, som en gång i tiden ägdes av familjen Mountrachet. Enligt legenden vilade det en förbannelse över familjen.
2005 När Nell dör efterlämnar hon allt till sitt barnbarn Cassandra. Bland tillhörigheterna finns en sagobok med skräckberättelser skrivna av Eliza Makepeace, en författare som på ett mystiskt vis försvann i början av 1900-talet. Testamentet innehåller också ett överraskande arv: ett litet hus som kallas Klippstugan. Huset står på ägorna till en stor lantegendom i Cornwall. Enligt byborna döljer det gamla herresätet mörka hemligheter om en adelsfamilj som för länge sedan bodde där.Men det är i Klippstugan och dess glömda trädgård som Cassandra kommer hela historien på spåren och även upptäcker sanningen om en liten flicka som för många år sedan hittades övergiven på en båt på väg mot Australien …
Den glömda trädgården är en romantisk, gripande och oavbrutet spännande roman, vars handling utspelar sig på flera olika tidsplan parallellt. Lager för lager avtäcks en sällsam historia som under århundraden påverkat många människors liv.

Wow, wow, wow, vilken bok! Efter att ha läst första kapitlet i boken var jag helt och fullt förälskad i såväl karsktärerna, som miljön och framför allt språket. Morton är en författare som vet hur man använder sig av ord för att skapa magi!

Något som imponerar stort på mig är hur Morton väver ihop tidshoppen som görs. Som läsare följer vi tre olika tidslinjer samtidigt, men Morton avslutar varje tidsepoks berättelse där nästa tar vid. Jag kan inte riktigt förklara hur hon gör detta, men hon lyckas göra det lätt att följa med i tidshoppen.

Jag faller för karaktärerna och tycker de är trevliga att få följa. Detta är en varm berättelse, även om den stundtals är mörk.

Värdesätter du ett vackert språk, fina omgivningar och varma karaktärer, så rekommenderar jag dig att plocka upp och läsa "Den glömda trädgården." Den ger mig lite vibbar av "Vindens skugga".