Recension: Ondvinter

Titel: Ondvinter (Del 1 i Berättelsen om Blodet)

Författare: Anders Björkelid

Förlag: Natur & Kultur

Sidantal: 281

Handling: 

Tvillingarna Sunia och Wulf har vuxit upp med sin far i en liten fredlig bondby.

En dag ändras allt i ett slag. En märklig kyla sprider sig över trakten, stora vargspår syns i snön runt boningshuset och ryktet går att galgmän synts i skogarna.

Kylan tränger in överallt, även i människornas hjärtan och sinnen. Till slut tvingas Sunia och Wulf fly för sina liv.

De träffar den gåtfulla Bergsfrun och plötsligt ställs de inför en ny verklighet - en där de tillhör ett märkligt folk, bundna av Traditionen och Rytmen, sammanlänkade genom Blodet.

Första gången jag tog till mig denna berättelsen var via ljudbok och jag föll direkt för den! Det fanns dock ett problem. Boken är komplex och annorlunda, på ett sätt som gjorde att jag inte kunde följa den röda tråden och således tappade bort mig och blev frustrerad. Detta löste jag genom att köpa hela serien och läsa den i fysiskt format istället.

Då Sunia och Wulf har ett väldigt speciellt band, som speglas i bokens berättarperspektiv, så är detta en bok som blir väldigt intressant att läsa. Boken är nämligen skrivet i ett "Vi"-perspektiv och det talas inte om mig, utan om oss. Samtidigt kommer det episoder då berättarperspektivet ändras, så man behöver vara vaken som läsare.

Något som jag föll för i Ondvinter är hur vi ställs inför ett helt nytt universum, som jag aldrig kunnat fantisera ihop innan och som jag inte träffat på i någon tidigare berättelse. Helt klart en bok värd att investera sin tid i, för att känna på om man vill ge sig hän till hela serien.